Saker som händer

Jag lusläser UnderbaraClaras bloggarkiv. Det tyckte hon var ambitiöst när jag berättade det. (Jag är nämligen en sådan som inte räds att vänförfråga allt möjligt löst folk på facebook, och sen dessutom inte det minsta blygsen för att länka dem i statusar. Höhö.)
Dessutom blir jag spammad med reklammail från Ellos som tycker att jag ska falla baklänges i begeistring över deras helt fantastiskt överförtjusande sommarrea. (Har fått typ 5 mail på två veckor.)
Jag går på skattjakt i garderober och lådor. Har hittat vakra ringar och dukar. Ja! (Dessutom har en fågel viskat i mitt öra något om ett par gardiner som faster Gerda gjort. Åh mitt arma hjärta!)

Det var väl det. Imorgon ska min loppislängt bli stillad. (Jag gillar parenteser, det är som att det som står innanför dem genast blir lite mer hemligt.)

.

Låt mig känna dina svala händer

mot mitt huvud, mot min kind

Låt mig låna dina klara ögon

nu när mina spruckit som porslin

Texten är stulen av Underbara Clara Lidström

Årets ljusaste dag

Jag hade en fin kväll igår. Jag vill slå mig själv för att jag blir så förvånad varje gång jag får vara med och leka. Vill bara döda mig när jag tänker så. För jag är ju så bra. Klart jag får vara med!
Idag har jag MagKatarr 2.0 men det var det värt.
Kyss!

Jag har en tanke

som jag inte vet vad jag ska göra med:
"Jag blir så irriterad på människor som inte kan låta folk vara som de är."

Brittle and weak

Jag är bortbjuden på midsommar. Tänka sig va! Men helt plötsligt är det det sista jag vill. Fixa till sig, sminka upp sig, vara glad. Jag vill försvinna under nånstans. Vara gömd och inte synas alls på länge, länge, länge. Fira midsommar i lugn och ro. Med familjen. Som vanligt. Som varenda jävla år. Jag vill det. Jag trivs ju så. Jag tycker ju inte om att festa. Tror jag. Jag minns inte riktigt. Vem är jag nu igen? Hur mår jag, vad tycker jag, vad känner jag? Just nu känner jag mig som en väldigt, väldigt liten person som vill sitta i sin säng framför teven, äta kakor och dricka mjölk. För alltid ungefär. Sen kanske jag vill gå på loppis och efter det fika. Ungefär så.
Men jag kanske hinner ändra mig igen. Annars bangar jag väl. som vanligt. Vi får se. Kan ingen tycka åt mig?

Saker som krävs av mig idag.

Klä på mig
Ringa ett samtal
Dra upp persiennen
Äta lunch

Jag vill ju bara ligga still.

ILY

... som man säger på det däringa intranätet. ILY Mary.

Lantis

Jag har en dröm. Medan mina jämnåriga vill festa, resa, uppleva vill jag dra mig undan, bo på landet, ha det lugnt och vackert. Med en fin familj och ett fint jobb och en massa djur både högt och lågt. Jag känner mer och mer att jag mår inte bra i stan. Jag mår inte bra av att ha grannar på andra sidan väggen. Jag mår inte bra av asfalt.

Jag vill ha frihet och andrum och skog och liv.

Bilden är jättelånad.

.

Did you give the world some love today babe?

Några tankar...

I höst ska jag färga håret mörkbrunt. Nästan svart. Gå runt med rött läppstift och vara djup och svår. (Visste ni förresten en spännande sak? Om män är djupsinniga, ohövliga och knepiga av sig kallas de svåra och sexiga, men om kvinnor är det samma är de jobbiga och mensiga.)
Vore jag lite smalare skulle jag våga klippa håret kort i någon arty frisyr. Lite kortare än till axlarna och knallrött. Som ett troll kanske. Jag tror att jag är ett troll faktiskt!

Jag har rotat fram mina gamla silverkandelabrar och ställt på mitt piano. Vita stearinljus från Ljusholmen som mamma fått på sitt jobb. Det ser jätteromantiskt och lyxigt ut. Värsta Liberachi.
Så nu blir allt jag skriver, sjunger och spelar automatiskt lite mer högtravande. Lite mindre livesändning-från-MySpace-känsla, lite mer finkultur-på-Operan. Jo jag tackar ja!

Jag har på senaste tiden börjat sträckläsa Underbara Claras blogg. Från början. Oj vad jag gillar den damen! Medan jag läser lyssnar jag på Dire Straits. Alltid Dire Straits! Jag fick ett gäng vinyler efter pappa, med bland annat dem. Romeo and Juliet kommer alltid att vara vackrast. I'll love you 'til I die!

Åskregn

Såhär har dagen kännts idag. Genomskinlig.
Det finns dagar då jag bara går omkring i mitt hem och gör allting i slow motion. Allt blir en ritual. Det har varit en sån dag idag.Jag har städat min garderob som alltid såna här dagar. Skulle vilja rensa, slänga ut. Sälja av.
Jag har så svårt att skriva, för katten springer runt framför datorn, på mina händer och i mitt ansikte. Hon är så lycklig över att jag är hemma om dagarna.
Jag blev så glad när det började åska idag. Får loss en massa skit i kroppen som sitter och mal annars. Jag är väl vad man brukar kalla en vädergumma. Mår inte bra om det inte är oväder med jämna mellanrum. Klarar inte av när det är kvavt ute. Blir nästan salig när det är åskregn. Då släcker jag ner allt i hela lägenheten så att jag är det enda som lyser. Jag och katten. Sen står vi i fönstet och känner livet i oss, hon och jag. Idag var en sådan dag. Fint!

Hej.

Idag ska jag vara sådär sjukligt huslig. Handla och vika tvätt.

Det känns lite bra i magen att göra sånt. Längtar lite efter att bli vuxen. Efter att vara gift och lite småtråkig. Fast tråkig ska jag ju såklart aldrig bli. Det ska bara vara en täckmantel. Öka överraskningsmomentet lite.

Jag har en mammaförebild. Lovis i Rönja Rövardotter. Jag älskar henne, rakt igenom. Som Lovis vill jag bli. Fast lite mer femtiotal och lite mindre smuts. Men annars. Åh.

Därför ska jag nu ta mitt runda ass och resa mig från datorn. Ta tag i dagen lite. Sen: spela piano. Tvingar mig själv lite. Vill inte tappa det jag övat upp sen jag fick pianot av Robert. Oh happy day!

You were always on my mind

När jag var liten, mellan jag var 8 tills dess att jag fyllde kanske 12, fanns det en man som betydde allt för mig. Han var min stora förebild och idol, och den som fick mig att finna styrka även då livet för det mesta var bajs i analen. Hans musik, texter och ord var det som höll mig flytande, och jag satt ofta i en egen liten fantasivärld där han var min vän och där allt var bra.
Då jag tyckte att omvärlden missförstod mig och jag trodde att alla hatade mig och jag hatade tillbaka, då diktade jag upp små historier i huvudet om att han sa till mig att allt var bra.
Bilden i detta inlägg är från den vackraste dagen i mitt liv. Han visste inte vem jag var, men jag tror att han förstod ändå. Han kom fram till mig. Satte sig på huk. Log från hjärtat och la handen på min axel. Och vi sjöng att solen kanske bara skiner idag. Oj vad den sken!

Jag kom att tänka på denna man idag, och googlade honom. Hittade hans blogg, och blev alldeles varm i hjärtat. Så många minnen, och framför allt, så jävla mycket tacksamhet.

Jag samlar ihop mina kjolar och gör min vackraste hovnigning för dig, Magnus. Böjer mitt huvud i vördnad. Tack för att du fick mig att vilja leva.

Godmorgon

Hej min kära lilla rara blogg.
Som man säger.
Inatt har sömnen lyst med sin frånvaro. Fast det var värt det. Jag lärde mig mycket nytt om både mig själv och en god vän till mig. Så det är bara att tacka och ta emot.
Idag ska jag åka in till stan för att fika med ett gäng fina damer. Skratt utlovas.
Jag tror fan snart att jag kan klassa "fika" som ett av mina fritidsintressen. Man måste ju underhålla kurvorna liksom. Och det finns ingen gång man pratar så bra som över en fika. And that's the motherfucking truth för att vara lite internationell.
Andas, lev och njut. Bägarna ska rinna över!

Sånt där

Älskar ärlighet.
Hatar otydlighet.
Älskar gränser.
Hatar jantelag.
Älskar långa fikor då man kommer varann innanför skinnet.
Hatar ytligt babbel om ingenting.
Älskar krångel.
Hatar krångel.

He can play the honky-tonk like anything

Sitter och lyssnar på Dire Straits när jag egentligen borde städa mitt rum och städa mig själv.
Det blir ju lätt så.


Igår var en ganska fin dag. Jag pussade hund och klappade häst, jobbade, målade naglarna chokladbruna och kände mig väldigt levande.


Idag blir nog också en jättefin dag, bara jag tar tag i den.


Älskar oredigerade bilder. Särskilt när man inte vet som de är menade att vara skämtsamma eller inte.

Hare bäst, kanin.

Jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt

Mitt hår ser ut som på ett troll och jag försöker reda ut en del saker i mitt huvud, medan jag lyssnar på Melissa Horn och är lite smått irriterad över att jag inte har hennes talang.

Idag har varit en bitterljuv dag på alla sätt. Jag har mest varit passiv och suttit i någon slags trans. Men de slepper vell de å' som det så vackert heter på västmanländska.

Från stilla bo hörs deras glada kväden

Idag är första dagen i frihet. Frihet och ledighet. Inga krav, inga måsten. De där tidiga morgnarna då frosten fortfarande hängde i nysminkade ögonfransar är ett minne blott.
I alla fall tills i augusti.
Men jag är inte så jublande själaglad som jag varit tidigare år. Allting är så bitterljuvt.
Aldrig har jag haft så många fantastiska, underbara vänner som detta år. Jag har blivit accepterad och omtyckt. En sån som får vara med. Kom och lek med oss!
Och frågan jag ställt mig några gånger bara denna morgon är; vad ska jag nu göra i tio veckor?
Inte så att jag kommer att längta efter milslånga analyser av teaterföreställningar eller ackusativ- och dativobjekt.
Men jag kommer att längta efter, ja, ni vet... Er, liksom. Skocken, klisterklumpen, esteterna, flocken, vännerna, tillhörigheten.

Oj, oj, oj då, vad man kan bli dramatisk.

Det var bara åsikter i början

En så vacker låt som man så väl känner igen eftersom musikläggarna på P3 också har förstått att den är vacker.
Den har en sån där text som gör små, små hål i ens hud.

Uschianemig...

.. som finaste fina Hanna Hellquist hade sagt, så mycket pretentiös bråte som står skriven i denna blogg. Det får vara nog med det.
Men jag tänker inte radera det. För det jag en gång skrivit, det är heligt.