www.dromma.blogspot.com

Skriver ganska fint.


Jag tycker att många glömmer bort vad julen handlar om.


Ingen ska behöva sitta ensam, ingen ska behöva säga till sina barn att
i år har inte pappa råd med en enda klapp,
ingen ska behöva gå på stan hela natten för att det inte finns en sovplats.

Och på fullpackade spårvagnar med julstressade medelklassjobbandeutslitatröttagöteborgare
reser sig folk för mig och lilla M.
För att de ser magen, och för att hon dottern, blir halvt nedtrampad.


Vilka reser sig?
Invandrarmän.
Små skröppliga gamla tanter.
Alkade uteliggare hojtar om julefrid och värme,
-ge plats åt den här morsan nu, kom igen för fan.
Det är det här julen handlar om, gemenskaaaap skrålades det ur
tandlös mun.
Hon skrek två gånger sen reste sig en sur tjej.
Jag tycker att vi borde resa oss lite till mans jag,
bildligt talat.

And time would heal all hearts

Åh vad jag känner mig kultiverad när jag ser fransk film om pittoreska småstäder och otrogna fina damer tidigt, tidigt på morgonen, oj.
Annars är jag ganska däckad.
Tidigt, tidigt imorgon bitti ska jag rigga en stor, stor scen.
Jag har varit ute och smugit i rånnan ikväll. Hade jag kommit på tanken att sticka fram lille lille kameran hade ni kanske fått en vacker blid.
Men jag tror att ni överlever.
Kyss.

Du är så söt, som en kokosnöt

Vad fint att jag ser ut som en hyperaktiv femåring. Ännu finare är det med mina retardkommentarer till alla bilder.
I den materiella världen ska jag försöka skriva ett engelskaarbete och gå ett luciatåg. Lusse lusse lusse lelle lelle lelle lusse lelle lusse lelle näst före - jul.

Annars ska jag försöka andas och samla mod.

Pus.

Utanpå mitt huvud

Jette efeeen den.
Marie Agnes har en förmåga att haka upp sig på saker.
Ikväll är det rekreationsafton för min del. Ska äta tacos och musicera.
Gillar att det ser ut som att min väska är min axel. På bilden. Inte i verkligheten. In real life. Du vet.
Inatt drömde jag en dröm som var så fin att jag blev ledsen när jag vaknade. För att drömmen försvann då.
Smällkyss på näsan!

Storbloggaren slår till igen

"Jag tror att jazzmänniskor är lyckligare än andra" - Min pianolärare.
Tänk att jag tror att du har rätt.
Oängsligt och vackert men samtidigt tekniskt avancerat och så bra så man ibland dör.

Fast var det vad jag skulle skriva om? Näe.
Vad var det jag skulle skriva om?
Det vet inte jag.
Julkänslan börjar smyga sig på i kroppen. Mysigt, pirrigt, nästan lite fantastiskt på något vis.
Det är fint som kattskit.
I övrigt måste jag skriva tre arbeten innan jullovet. Det är inte fint.
Men.
Det blir nog bra.
För jag är ju både
Jätteduktig
och
Fantastisk.

Nej men herregud vad jobbigt, vi pratar om dig istället