En solros.

Jag skaffade en sådan där
BLOGGAPPLIKATION
till mobilen
Så att jag skulle kunna blogga i skolan och sådär, när nöden och andan faller på
Men den spammade ner min stackars mobil med så mycket reklam så det gick inte.
Så därför bloggar jag väldigt dåligt (newsflash).
.
Men jag lyssnar på Creedence lite och låtsas att det känns bättre då. Creedence och Refreshments och Mark Knopfler. I Miss You Miss Belinda. Och så vidare. Får för mig att det ska kännas lite mindre då. Lite mer nära.
Men det gör det knappt för jag har så många egna relationer till musiken.
Jag satte i alla fall en blomma på kyrkogården igår.
Hejdå.

Jag är här nu

I mina öron dunkar Piroth (Piroth kommer alltid att bo i mitt hjärta och vara världens speciellaste och betydelsefullaste (jo det heter så) band) och i min bröstkorg dunkar mitt hjärta. Av gläjde. Så himla glad. Jag har hittat ett konstigt litet hörn av världen tror jag. Eller åtminstone tror jag att jag snart kommer att hitta det. Jag kommer att hitta det. Det gör mig så förbannat glad för det har varit ett jättestort tomrum i tusen år men inte nu inte nu inte nu inte länge till.
Nu ska jag bara lära mig att itne alltid förstöra allt, som jag alltid alltid annars ska lyckas göra. Åh jag är så bra på att bränna broar. Som värsta braständaren. Pyroman. Vackerhetspyroman. Så fort något är bra så DÖDAR JAG DET. Men inte längre. Jag är vackerhetspyroman no more.

There's no us and them, we are all the same

There's no us and them, we are all the same
There's no us and them, we are all the same
There's no us and them, we are all the same
There's no us and them, we are all the same